Inlägg märkta ‘Sydsvenskan’

Reunion

måndag, 19 januari, 2009

2506742425_5ee3f3b453_o

Resume berättar i dag Thomas Frostberg lämnar jobbet som chefredaktör och vd för Rapidus för att skriva krönikor om ekonomi för Sydsvenskan.

Thomas var en gång min chefredaktör på Lundagård (ofta rankad som en av de bättre årgångarna i slutet av 1990-talet) och är en hyvens kille samt en ruskigt vass journalist. Han bär dessutom glasögon, vilket gör att vi åtminstone har något gemensamt.

Thomas efterträdare som chefredaktör på Rapidus är liksom sin föregångare en av de trevligaste inom branschen. Han heter Kristian Svensson och har fram till nu kombinerat nyhetschefandet på Rapidus med frilansknäck om bilar i Sydsvenskan. Vid sidan av jobbet som hårdrocksskribent.

Och nu till något näraliggande:

I morgon ska jag på internat med några skånska mediemänniskor. Där finns ingen Lundagårdare men i stället Jonas från Sydsvenskan som en gång lärde mig redigera på Skånskan. Han var vikarie och jag praktikant. Hans designbegåvning var lätt att se medan man gärna får tala med små bokstäver om min.

Förbannat bra helt enkelt

söndag, 11 januari, 2009

Det här blir en kort en: söndagens reportage om albiner i Tanzania i Sydsvenskan är bland det bästa jag läst i en svensk dagstidning den senaste tiden. Formidabla bilder av Johan Bävman och en följsam text av Martin Ekelund, alltihop utmärkt redigerat av Jenny Rydqvist. Reportaget bör läsas på papper och det är ingen mening att länka till artikeln på webben. Den funkar helt inte i det formatet (vilket får bli ämnet för en annan postning). Däremot bör ni se på Johan Bävmans soundslide som ni hittar här.

Johan Bävman har liksom Martin Ekelund tidigare jobbat för Allehandatidningarna i Ystad och Trelleborg. Tanzania ligger tydligen inte så långt från Österlen eller Söderslätt, och det gillar jag skarpt.

Gutenberg 2.0 – papperskrönika 19 mars

onsdag, 19 mars, 2008

På Capitol Hill i Washington, D.C, USA, finns ett svagt upplyst rum i kongressens bibliotek. Mitt i rummet står en monter och i den finns något av det häftigaste jag sett – en bibel tryckt av Johannes Gutenberg i mitten av 1400-talet.

Bibeln är en av fyra existerande exemplar i mint-skick och är en kulturell vattendelare med få likar. Före den mörk medeltid, pest och dåliga tänder; efter den upplysning, flourskölj och American Idol.

Man kan säga att globaliseringen inleddes med tryckpressen. Ord och idéer fick fötter och la på gott och ont grunden till det samhälle vi har i dag i västvärlden.

Med tryckpressen kom också upphovsrätten, som då var en kommersiell rättighet förbehållen boktryckare och förläggare som ville förhindra illegal kopiering.

Den ideella upphovsrätten, som försvarar upphovsmannens intressen, började först diskuteras under upplysningen över 300 år senare. Och då bara som idé. Den som satt på kulorna bestämde.

I dag står dessa två intressen inför helt nya utmaningar. Utbud finns liksom efterfrågan. Det är bara två problem: publiken vill inte betala längre. Och den har vant sig att inte betala.

Det är i ljuset av det man ska se debattartikeln i Svenska Dagbladet den 14 mars av justitieminister Beatrice Ask och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Där lägger de fram regeringens syn på den illegala fildelningen på nätet och föreslår också en lösning. Upphovsrättsbrott ska framöver avgöras i en civil domstol där rättighetsinnehavaren stämmer fildelaren. Bevismaterialet ska dels rättighetsinnehavaren stå för, dels internetoperatören, som efter domstolsbeslut ska berätta för rättighetsinnehavaren vem som fildelat.

Förslaget har kritiserats hårt (fildelare) men också hyllats (nöjesindustrin). Polariseringen i debatten har varit i det närmaste total och det är egentligen bara ett fåtal röster (Anders Mildner i Sydsvenskan.se, till exempel) som lyft fram huvudfrågan: hur ska upphovsrätten FUNGERA i det digitala samhället?

Svaren finns kanske inte på regeringskansliet utan i Skriften.

Det är nämligen en bok som många sätter sin lit till. Boken heter Free och handlar om hur man tjänar pengar på att ”ge” bort en vara eller tjänst. Gratis som affärsmodell.

Författaren heter Chris Anderson och är chefredaktör på den amerikanska tidskriften Wired.

Han gav för några år sedan ut boken The Long Tail och var en av de första som undersökte hur vi konsumerar massmedier i den digitala världen.

Chris Anderson upptäckte att efterfrågan följde utbudet på de stora elefanternas bekostnad. Eller annorlunda uttryckt: i valet mellan en mainstream och nisch väljer många den senare.

Det visade sig att många föredrar österrikisk reggae före Madonnas nya skiva. Särskilt när båda bara finns ett klick bort.

The Long Tail sammanfattade bättre än någon annan massmedierna första steg in i den digitala världen. Free, hoppas många, ska ge svaren på hur innehåll, affär och rättigheter ska fungera i steg två.

Jag hoppas Beatrice Ask och Lena Adelsohn Liljeroth skaffar ett exemplar när boken kommer senare i år.